Här presenteras konstnärerna och deras konstverk som ni möter på vandringen längs Klangvägen.

Sofie Weibull, Klockspel
s u r o l l e  aljas Jögge Sundqvist, Rörklockan
Tryggve Lundberg, TLT Tryggves Lokal Trafik
Sebastian Reichlin, Trollklockan
Mia Persson, Ferrum Vigra
Kent Lindberg, Flottarkärlek
Henrik Jonsson och Anton Beck, Burktelefon
Bybor, Lekstig
Jessica Larsson, Tvåmannasågarna
Hannah Anbert, Barrtoner

 

 

Konstnärer

Sofie Weibull

Sofie Weibull, Klockspel

Sofies Konstverk “Klockspel” vid Agnäsbackens parkering

Klockspel

Detta är en ljus- och ljudskulptur av återvunnet järn och rostfri metall. Skulpturen är tre meter hög. Basen har en diameter på tre meter och diametern i toppen är en meter. Den har en vikt på två ton. Bottenplattan har inbyggd golvvärme, bestående av värmeslingor. Den har ett klockspel inuti sig, bestående av stämda rör och järnbrickor.
Ljusinstallationen består av en lindad ljusslinga inuti toppringen. Då det är mörkt ger ljusringen skulpturen en magisk aura. Skulpturen skapar ett speciellt rum som betraktaren dras till att få spela och lyssna på klockspelet, som även av bara vinden ger toner ifrån sig.

 

 

Konstnärer

s u r o l l e  alias Jögge Sundqvistsurolle2

Rörklockan

Ett slagverk på en altan i en slalombacke.
På Blåbärskrönet. Invid Bolltall´n.
Den perfekta mötesplatsen under slalomåkningen vid solgnistrande kalla dagar med sprutsnön i backen.
Här skall du ta klubban och ljuda rörtoner ut över Öreälvens dalgång, mot Balberget, där pappa, farfar och farfarsfar huggit timmer. Fem toner. Ett mustigt G ackord.
Lagrad kraft laddar tonerna med västerbottnisk myr, spunnen lintråd, nybruten åker och färskbilad furu. Den inneboende klangen av kroppars spänning, slit och svett i hårt arbete för överlevnad. Generationers samlade erfarenheter.

 

 

Konstnärer

Tryggve LundbergTrygve Verkstan

TLT. Tryggves Lokal Trafik

En järnvägsstation. Platsen för att påbörja vår resa. På toppen av ett berg eller i den djupaste dalgången. Vi står på plattformen och lyssnar på utropen från hållplatsen för avgående tåg till nya platser, nya möten, nya situationer. De med resandet förknippade känslorna av spänning, förväntan, kära återseenden eller nervositet inför det okända återuppväcks.
Du påbörjar din resa genom att snurra på den ratt som finns på hållplatsstolpen. Olika avgångar kommer att ropas ut i högtalaren. Valet av tåg vi stiger ombord på och var den resan slutar bestämmer bara vi själva.
Installationen som är i två delar består av en hållplatsstolpe som är gjuten i järn i Robertsfors. Delar av spåren är återvunna från forsen och gamla avbrutna nålar från dammen.

 

 

Konstnärer

 

sebastianSebastian Reichlin

Är uppväxt i Schweiz och flyttade 2008 till Agnäs. Han började sin 3 åriga utbildning som smed vid 16 års ålder och gick sen ut på en gesällvandring i tre och ett halvt år. På sin resa jobbade han i många olika länder, Sverige var ett av dem och Japan ett annat. Med en bred kunskap skapar han dagligen med traditionella tekniker allt från stort till smått. Dessutom jobbar han ihop med Olofsfors bruk där han ger visningar med de gamla smidesmaskinerna.

 

Sebastians Konstverk på rågbergets topp

Sebastians Konstverk på rågbergets topp

Trollklockan

På en stolpe växer det nio klangskålar i nio storlekar och dessa påminner om svampar. Varje skål är handsmidd och har en liten

hammare som slår på skålens kant när en besökare drar i vajern. Besökaren kan på så sätt skapa melodier.  Konstverket symboliserar ett instrument som tjänar skogens innevånare att skicka olika meddelanden genom att spela olika melodier.

 

 

 

 

 

 

 

 

Konstnärer

Mia PerssonMia persson

Ferrum Vigra

Ferrum Vigra är en gren av järn. Den står i ur och skur, kämpar i blåst och regn och blomstrar under varma sommardagar. Den är pinad av blåst men står ändå stadigt på jorden. Vindspelet återspeglar älvens strömmar med dess lekfullhet. En behaglig klang knyter an till lövens brus och vattnets porlande i älven. Det här är en plats att finna harmoni, slå sig ner och filosofera eller dela en fin stund med en vän. En hyllning till det enkla som ständigt inspirerar i naturen.
Materialet är återvunnet. Grenen är plockad från en skrothög bakom en gammal ladugård och vindspelet består av uttjänt stängseltråd. Materialet var gjort för att brukas. Det är hållbart och kan användas mer än till sitt första syfte. Synd att inte utnyttja det och göra något annat av det, därför att för mig bidrar historien till alstrets själ.

 

 

Konstnärer

Kent Lindberg

Flottarkärlek

Flottarkärlek är en hyllning till de flottare som i svunna tider flottade timmer i Agnäsforsens brus. Installationen är en speldosa i storformat. När man snurrar veven klingar tonerna av Snoddas sång Flottarkärlek i den takt man själv bestämmer, ackompanjerad av forsens brus.
Den här installationen består av helt analoga material. Upplevelsen av verket skapas i en interaktion mellan besökaren, installationen och omgivningen.
Konstnärer

Henrik Jonsson och Anton Back

Burktelefon

Avlägset, dovt, metalliskt. Ljudet får oss att minnas något vi alla gjort som barn, ett ljudminne som är tätt sammankopplat med fascinationen för den enkla konstruktionen. Vi vill påminna om det okomplicerade och det konkreta.

De upp förstorade burkarna får en att känna sig som liten igen. Med hela huvudet instoppat i burken kan man inte bara prata med varandra, man kan också höra naturen spela på tråden. Telefonen blir en mikrofon och en högtalare för ljud som man annars inte lyssnar till.

Ett lekfullt verk som uppmanar till interaktion.

 

 

Konstnärer

Utförande BybDSC_0042or

Lekstigen

Lekstigen leder oss över stockar och stenar, över och under hinder och utkiksställen och sedan rakt in i trollskogen. Längst stigen finns en miniklangväg med små ljudplatser. Brickspelet är en av dem. Genom att med handen greppa tag om brickorna, lyfta upp dem för att sedan släppa av och låta brickorna dansa utför gängstången ger brickspelet ifrån sig ett magiskt sus.

 

 

Konstnärer

Jessica LarssonJessica Larsson

Tvåmanssågarna

Konstverket är skapat med skogsarbetarens liv i åtanke. Det hårda arbetet med de grova verktygen och metallens hårda smidighet som möter den tidlösa och vackra naturen utgör starka kontraster. Arbetets repetitiva karaktär och ljuden från ett arbetslag ger dem en stark identitet och närvaro i skogslandskapet. “Tvåmanssågarna” fångar upp detta med industriella material och en strävan att låta naturen komma nära och bli en förlängning av konstverket. Det är inte ett konstverk som är placerat i skogen, utan ett konstverk som blir en del av skogens berättelse, samspelet mellan skog och konstverk som har varit vägledande under arbetet med konstverket.  Att finna rätt material har varit viktigt eftersom det ska kunna berätta en historia om skogen, samtidigt som det ska tillföra något nytt och intressant till platsen.

 

 

Konstnärer

Hanna visar hur man får det att låta

Hanna visar hur man får det att låta

Hannah Anbert

Barrtoner

En grupp bronsinstrument hänger som tunga frukter från det stora trädet. Man blåser i dem så som man blåser i en flaska för att få fram en ton. Frukternas olika storlek och form ger dem olika ton och klang.

Instrumenten hänger från trädet i kedjor, med öppningen nedåt och vandrarna lyfter upp dem för att spela. Instrumenten är tillgängliga för alla åldrar, en person kan själv spela, eller också kan en hel grupp spela tillsammans.

Detalj av Hannas konstverk, gjuten brons

Detalj av Hannas konstverk, gjuten brons